Jag har inte sovit på flera dagar.  Jag kan sova 30 minuter sen vaknar jag och svettas och har ångest. Jag försöker klara mig utan mediciner men jag vet inte hur länge jag kan klara av det.

Jag har bett min pojkvän att återvända hem  men han säger att han vill vara med mig.  Jag känner mig ledsen för hans skull också. Han måste gå igenom allt detta pågrund av mig, Men han finns här för mig och jag är så tacksam.

Saknar mina småsyskon så otorligt och min mamma också och min fina bror med. Men mest mina småsyskon. Jag vill krama om  dom så hårt jag kan.

Det gör så ont i hjärtat. Tårarna rinner och rinner. När kommer jag få vara lycklig och fri? Jag menar fri utan att behöva vara under skydd och ha alltid en rädsla.

Det enda jag vill att allt ska bli bra. Jag är inte så stark. Jag är svag. Kommer jag att klara av allt detta?

Hej alla fina som stöder mig.
Förlåt att jag inte har uppdaterat men jag har varit på sjukhuset.

Min pappas vän hade sett mig och pojken från skolan tillsammans utanför hans lägenhet så han hade ju självklart berätta detta för min pappa när han kom hem. Jag var i skolan och mamma ringde till mig och sa att jag inte skulle hem för det var katastrof. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen och jag blev rädd för både mig och pojken. Jag pratade med min lärare som sedan såg till att jag for iväg till skyddhemet med pojken. Vi stannade där men jag ville inte leva mer. Jag hade förlorat min familj. Jag var ensam fast jag hade min kära med mig med jag kände mig så ensam. Jag grät hela natten. Jag ville ta mitt liv.

Jag vaknade och insåg att jag var på sjukhuset. Jag grät och grät. Jag fick hjälp och min kära var hela tiden vid min sida. Han är den enda som jag har kvar.

Jag mår bättre men fortsatt under skydd. En anmälan har gjorts mot min pappa och mer vet inte jag. Dom vill att jag skall tänka på mig själv och inte oroa mig för familjen så dom säger inte så mycket till mig. Poliserna har förhört mig och mer vet inte jag.

Jag känner mig svag,rädd,ensam och mest död. Men min kära han finns här och det betyder mest för mig. Tillsammans ska vi klara oss. Han och jag.

Tack alla fina som följer mig och stöder mig!

Pappa är hemma och hela familjen vet om pojken från skolan. Jag själv är inte hemma. Vågar inte gå hem. Är rädd. Får ja aldrig träffa dom mer? Vad skall dom göra till mig om dom hittar mig?

Gud, snälla var med mig.

Vad är det ni pratar om? Att jag och en annan bloggare är samma personer? Och att ni har kollat ip adressen. Men snälla gott folk, ni har så fel för jag har bara denna blogg. Värför måste jag förklara för er varje förbannade sak? Jag blir så less på det här.

Vad vill ni?? Skall jag lägga upp en videoblogg och bevisa vem jag är så att ni skall tro på mig? Skall jag riskera allt bara för att ni (vissa av er) skall vara nöjda? Skall jag verkligen måsta gå så långt med det? För jag orkar inte och har inte krafter att försvara mig för vem jag är.


till dig Viktoria: du som tror du vet vem jag är så kolla noga upp fakta för sidan du besökt visar samma ip adress på många som bor i raseborg! Prova fram er http://en.utrace.de/ och skriv några bloggare från raseborgs trakterna så ser ni att nästan alla har samma ip adress. Så innan du dömer ut någon, ta reda på fakta!


Nu fan får det räcka!

När många andra klagar över deras vikt, så längtar jag bara efter min frihet.
När flickor klagar över att dom skall ha märkeskläder, så längtar jag bara efter min frihet.
När många klagar över små saker så finns det flickor som mig som bara klagar över att få ha sin frihet.

Frihet är en sak som många inte tänker på när dom har sin frihet. Om du inte har din frihet så har du ingenting. Det som är så vanligt för många av er är så främmande för mig för att jag har ingen frihet att ens få uppleva saker som många upplever.

Tänk att få vara fri och inte behöva vara rädd för att bli upptäckt att man tycker om en pojke. Tänk att få vara fri och få vara med den man tycker om.

Frihet för mig betyder inte att jag vill vara på krog varje helg så som vissa har kommenterat. Nej, för mig betyder frihet att få själv bestämma över mig själv. Att jag inte behöver gå klädd som en mormor. Att jag får vara med min gentleman. Att bara få vara.

Jag önskar jag var fri som en fågel. Men nåndag skall jag vara fri, det har jag bestämt mig! En vacker dag skall jag få uppleva den härliga känslan när man är fri!

Pappa ringde för en stund sen och sa att han köpt biljett för han har gjort sina ärenden. Han kommer hem nästa vecka. Jag blev så ledsen och arg att vi skall ha ett helvete igen hemma. Vi har varit så lyckliga utan honom.

Jag vet inte vad jag skall göra. Om jag skall söka hjälp eller inte. Jag har tänkt att jag väntar och ser om det blir värre så skall jag söka hjälp men jag vill inte förlora min familj. Bara tanken att förlora dem får mig att må illa och ledsen. Jag vet verkligen inte vad jag skall göra.

Hej bloggen.

Nu är jag hemma och är så kär och lycklig. Jag har haft det så bra idag.
På morgonen gick jag till pojken från skolan och han hade lagat frukost. Vi pratade mycket och såg på en film. Han är så snäll och inte alls lik andra muslimer. Jag har berättat allt om min situation och han stöder mig så bra. Det enda vi gjorde var att hålla varandras händer och mer än så har vi inte gjort. Det är så underbart att ha någon som man kan lita på och som man vet att finns där för en. Någon som torkar ens tårar för det gjorde han idag när jag berättade hur jag har det hemma.

Många här tycker att det är fel att jag träffar någon. Men är det fel att vara kär? Är det fel att hitta sin egen kärlek?

Jag vill vara lycklig och fri, det är det enda jag vill. Men om jag gör som pappa vill så är jag olycklig och inlåst!

Pojken från skolan har bjudit hem mig till honom imorgon men jag kan ju inte åka hem till honom på fritiden så vi bestämde oss att sjukanmäla oss imorgon så kan vi vara hela dagen med varandra. Hemma tror dom att jag skall vara i skolan men skolan tror jag är hemma. Men jag har ingen annat val än på det här sättet.

Jag är rädd. Är det fel eller rätt? Skall jag följa mitt hjärta?

Jag vill så vara med honom. Min första dejt. Min första kärlek.
Han har gjort mig så lyckligare. Utan honom skulle allt kännas så tomt. Jag visste aldrig att kärlek är en sån härlig känsla. Det bästa som finns. Jag har hört bara att kärleken är den värsta sjukdomen. Jag tycker kärleken är den bästa medicinen mot allt!

Nu är jag så slut på alla((muslimerna) som säger jag är lögnare. Här är orsaken värför ni inte accepterar det som jag gör. Men nu får alla veta hur hjärntvättade vi är.
Här är sanningen om den här kulturen( Män och Kvinnor):
DETTA GÄLLER EJ ALLA MUSLIMER!

Kvinnor får inte ha sex före bröllopsnatten medan män får ha hur mycket sex som helst med vem dom vill. Om kvinnan inte blöder på bröllopsnatten så dras slutsatsen att hon har haft sex och då lämnas kvinnan tillbaka till hennes pappa och han avgör om hon får leva eller ej

Kvinnor skall helst inte sitta med andra män men om hon gör det så måste hon sitta snyggt och med respekt för om hon har en a benen över den andra så kallas hon för hora för att hon inte visar respekt för männena medan männena får sitta hur de vill.

Kvinnan får inte visa hud och hår medan männena får gå naken om dom vill.

Kvinnorna har ingen rätt att säga sina åsikter medan männena får skrika ut sina åsikter.

Kvinnan får inte bestäma över uppfostran av barnen utan det är männen som gör det.

Kvinnor får inte festa eller dricka medan männena får dricka o festa varje dag.

Kvinnorna måste vänta tills männen har ätit sin mat sedan får dom göra det.

Kvinnor får inte simma medan män får simma när som helst.

Kvinnor ska vara slavar för sina män medan männena är kungen.

Kvinnor får inte undersökas av mänliga läkare medan männena får undersökas av kvinnliga läkare.

och så vidare...

Det är därför ni säger jag är lögnare för ni vill inte att någon skall veta hur vi lever. Ni vill hålla det hemligt för ni får inte säga sanningen för då är ju eran heder förlorad.

Jag blir så förbannad för att ni skall fortsätta att stöda den här kulturen!